<![CDATA[I av regleringens tidevarv kan det mesta hända. Apotekets AB:s styrelse med ordförande Per Båtelson i spetsen tog sitt uppdrag på allvar. Apoteket AB skulle bli ett starkt företag också i avregleringens tidevarv i konkurrens med de internationella apoteksbolagen.
Ett samarbetsavtal ingicks med ICA som ju finns runt om i landet. Att flytta in en apoteksshop i livsmedelsbutiken var genialt tänkt.
Det tyckte emellertid inte de privata alternativ som vill ta åt sig en lönsam bit att handeln med läkemedel. Krångel och protest. Lägg märke till namnet bara, omställningsbolaget Apoteket omstrukturering AB gav nya ägardirektiv i fredags. Rätning i leden.
De gynnar våra konkurrenter ansåg Apoteket AB:s styrelse och vägrade följa dem. Så nu får de sparken.
När det gäller att välja mellan en erkänt billig och säker läkemedelsdistribution och öppna apoteksmarknaden för vinstintressen var valet för regeringen lätt. Lika lätt var det inte att genomföra.
Vi rödgröna har lovat att ändra på detta. Vi sätter patientsäkerhet och effektiv användning av skattemedel före privata vinstintressen.
]]>

<![CDATA[Läs följande citat ur dagens debattartikel i DN.
” Verklighetens folk har jag kallat den breda del av Sveriges befolkning som lever ett alldeles vanligt, hederligt arbetande liv och för vilka politik kommer i andra hand. Det kan vara allt från undersköterskor till professorer; i sommar har de säkert gjort som de brukar: bara tagit det lugnt, åkt till landet och snickrat, gått på loppmarknad, slagits mot fästingar, tagit barnen till stranden eller åkt utomlands.
Skulle Ruwaida, Borgström, Sahlin eller vilken höghästad kvällstidningskrönikör som helst syna dessa alldeles vanliga svenskar i deras vardag skulle man säkert komma fram till att deras vanor och hemtraditioner är inskränkta, patriarkala, följer förlegade normsystem och är politiskt opassande på en massa olika sätt.

Frågan är varför vanligt folk ska behöva bry sig om sådant mästrande. Det ska de förstås inte. Men i snart sagt varje hörn av Sverige har man börjat syna om förhållandena är ideologiskt riktiga; det skall undervisas, klandras och dirigeras. Projekteras, teraperas och omstruktureras.”
Först kan man ju fråga sig hur vanliga professorer är. Undersköterskor är bra mycket vanligare. Se hur försåtligt denna etiske man med så fina grundvärderingar försöker få det till att vänstern i Sverige skulle se något fel i att människor använder semestern till att bada med barnen, ta det lugnt, gå på loppmarknad, åka utomlands eller snickra på stugan. Jag kan lova Göran Hägglund att det är just sådant som den för honom så förhatliga kulturvänstern också ägnat sommaren åt.

Däremot finns det en hel massa vanliga människor som inte har råd att åka utomlands eller har något hus att snickra på. Människor som Göran Hägglund gjort fattigare genom att försämra sjukförsäkring och A-kassa.
Vanliga människor skall heller inte bry sig om politik, så bekvämt för det verkliga etablissemanget.
Det som äger/styr finanssektorn, fått de största skattesänkningarna, tillskansat sig bonusar. De som beslutar om att företag skall flytta till länder där arbetskraften är billigare. De som tycker att arbetsrätten skall bort. De som vill göra vinster på barn, sjuka och gamla. De som Göran Hägglund har presskonferens med när han privatiserar sjukvården.

Jag är skeptisk till sunda förnuftet som styrande politisk ideologi. Vad är egentligen sunt förnuft? Varför skulle just KD ha ensamrätt på det? Vad var det för nytta att blockera fundamentalisterna i KD när Göran Hägglund själv ställer sig i täten för ett ännu mörkblåare parti. Försöker du slå Sverigedemokraterna på deras hemmaplan Göran?]]>

<![CDATA[Så står det på banderollen när aktionsgruppen för sjukförsäkrades rätt vid en manifestation utanför riksdagen lämnade över 105 486 namnunderskrifter.
Gunnar Axén, moderat ordförande i socialförsäkringsutskottet, såg inte direkt glad ut när han tog emot dem.
Protesterna drogs igång i Härnösand av Margareta Tiger som själv varit långtidssjukskriven.
Det var härligt att höra henne prata om verkligheten. Den verklighet där många människor, 50.000, riskerar att bli utförsäkrade vid årsskiftet.
Samhällsklimatet är hårt när människor som har nog med sin sjukdom dessutom drabbas av att ses som för höga ohälsotal och där ut i jobb är det enda som gäller oavsett om det går att få och klara ett jobb eller inte. Se individen och vad den personen behöver för ett bättre liv, sa Margareta.
Hon har så rätt, generella, fyrkantiga regler hjälper ingen. Att ligga sömnlös och fundera på hur pengarna skall räcka till det nödvändigaste gör ingen frisk. Att veta att sjukdomen gör att mina barn kommer att drabbas är inte rehabiliterande.
Nej fortsätt protestera, byt regeringen och byt politik. Der handlar om människovärde och människosyn

]]>

<![CDATA[Tapio Salonen är professorn vid Växjö universitet men gör sedan flera år också Rädda barnens åliga rapporter om Barnfattigdom. I helgen föreläste han på Vänsterpartiets kommun- och landstingsdagar.

Barn är inte fattiga i sig själva, de är fattiga för deras föräldrar är det. För trots att vi idag är 5 gånger rikare än vi var 1950 blir de fattiga relativt fattigare.
1981 var Sverige världens jämlikaste land när det gällde inkomstspridning, det är vi inte längre.
Mellan 1991-2007 ökade de fattigastes disponibla inkomst med 14,4 procent de näst rikaste med 40 procent och de allra rikaste med 87,9 procent.

Klyftorna ökar och bilarna brinner i stadsdelarna med den fattigaste befolkningen.
8 procent av alla barn i Sverige lever i ekonomiskt fattiga familjer men hade vi inte haft barnbidrag, bostadsbidrag, våra trygghetssysten så hade den siffran varit 32 procent. Ju mer våra trygghetssystem försämras desto fler barn växer upp i fattiga familjer där en 100-lapp gör skillnad. . Där det inte finns pengar till skolutflykten, inträde till badhuset eller nya gympaskor.

Tapio Salonen ställer frågan vem som står upp för de som inte omfattas av sjukförsäkring och A-kassa för de aldrig haft möjligheten att ha ett jobb. De som är ekonomiskt mest utsatta idag.
Det är bara att självkritiskt konstatera att vi inte heller gjort det. Med vår politik skulle fler omfattas av A-kassa och färre puttas ut från sjukförsäkringssystemet. Men en betydande grupp skulle fortfarande hamna mellan välfärdens maskor vara tvungna att leva på socialbidrag. Att ändra på detta är en utmaning vi måste våga ta.

Vi måste ta utmaningen för att vi vill ha ett samhälle som håller ihop, där människor är delaktiga och kan leva ett värdigt liv.
Ett värdigt liv utan ekonomisk utsatthet och stress även då man inte kan konkurrera om ett jobb på den ordinarie arbetsmarknaden.
]]>

<![CDATA[Så här vill Vänsterpartiet utveckla anhörigstödet:

Det viktigaste anhörigstödet är en väl utbyggd, flexibel och individuellt anpassad äldreomsorg och omsorg om människor med funktionsnedsättning av hög kvalité. Äldreomsorgen behöver fler anställda både i hemtjänsten och på äldreboenden.

Det ska alltid vra frivilligt att ge stöd till en nästående och frivilligt för den som behöver stöd att ta emot det från en närstående. Den dubbla frivilligheten måste värnas.

Anhöriga är en resurs som ska vara delaktiga redan från början både i hälso- och sjukvården, äldre- och handikappomsorgen. Den anhöriga har rätt till ett tidigt strukturerat samtal om sin situation och sitt behov av stöd.

Mer kan du läsa här rapporten "Jämställdhetens blinda fläck"

]]>

<![CDATA[I veckan träffade jag två japanska kvinnor från Okinawa på besök i Sverige. De var glada över valresultatet. Äntligen förlorade det patriarkala och nästan ständigt styrande partiet Liberaldemokraterna makten. De var osäkra på vad det kommer att innebära men arrogansen från de gamla makthavarna är stor.

De har redan helt klart för sig att detta kommer att bli ett fiasko: Kvinnor och barn kan väl inte styra Japan hävdar de. Barn kanske du undrar, ja så kallar de, de tidigare makthavarna, de unga Japaner som tröttnat på deras styre.

De berättade också att valdeltagandet är lågt i Japan under 50 procent Men också hur LPD bygg sitt långa maktinnehav. Ett system som varit vanligt i Japan men som nu luckras upp har varit livstidsanställning. Man har varit garanterad ett jobb tills man blir 60.
Industriägarna har haft täta band till LDP. Från arbetsplatserna har det bussats till gemensam förvalsröstning där alla anställda och även deras familjer har förväntats rösta på LDP. Trycket har varit stort och de flesta inte vågat göra annat. Ja så demokratiskt låter inte detta precis.

Vad är den viktigaste frågan för Japans kvinnor, undrar jag?
Att våga föda barn blir svaret. Det föds få barn i Japan, 1,2 per kvinna. Det är nästan omöjligt att ha barn och förvärvsarbete. De kommunala barnomsorgsplatserna är få, de privata dåliga och dyra. Det finns inte en fungerande sjukförsäkring, det är som i USA säger de.

Idag är många unga japaner arbetslösa, de har inte råd att bilda familj och skaffa barn.
Det behövs mycket kvinnokamp i Japan och sitter borgarna kvar ytterligare en period så vete tusan hur det blir här.

]]>

<![CDATA[Jag har flera gånger debatterat gömda flyktingars och papperslösas rätt till hälso- och sjukvård. Ansvarig minister Göran Hägglund vill gärna göra något. KD:are i socialutskottet har svarat att de tycker som jag, men det pågår diskussioner. Inget har hänt...

Nyligen tillsatte regeringen en utredning om gömda och papperslösa barns rätt till skolgång. Bättre sent än aldrig men rätten till sjukvård verkar moderaterna med Tobias Billström sätta stopp för. Trots att allt fler landsting tagit positiva beslut i frågan.

Har man inte rätt att vara här skall man inte ha några rättigheter är Billströms inhumana motivering.
Samma svar fick jag förövrigt av Nyamko Sabuni när jag lyfte papperslösa kvinnors utsatta situation när det gäller våld och sexuella övergrepp.

Det innebär att gömda och papperslösa människor bara har rätt till akutsjukvård som de dessutom skall betala med pengar de inte har.

Det finns en bred opinion inte minst bland anställda i hälso- och sjukvården för att behandla alla vårdbehövande lika.
Lyssna på den Billström. Det hade ju också varit klädsamt att i dessa svininfluensatider ge alla människor boende i Sverige möjlighet till information och hälso- och sjukvård.
]]>

<![CDATA[Lyssnar på radion på forskaren Roger Andersson, Uppsala. Det bränns bilar, kastas sten på Räddningstjänsten och i Tynnered i Göteborg bränns fritidsgården för mellanstadiebarnen ner.
Det händer på hemmaplan nu i Göteborg och i Gottsunda i Uppsala.

Det är en klok forskare som pekar på ökade klassklyftor, bostadsområden där fattigdomen ökar, inkomsten är låg och ohälsotalen höga. Han pratar om stigmatisering.
Städer som blir allt mer segregerade. Har politikerna verktygen? frågar intervjuaren Går det att göra något? Ja det måste man tro är svaret.

Visst kan vi skapa en stad med mindre boendesegregation men det tar tid och när det kommer till kritan finns det ingen homogen grupp ”politiker” som tycker likadant.

Trångboddheten i Hjällbo, i Bergsjön. Familjer med många barn och ibland flera familjer i en trea. Hyresrätter i vissa områden och villor i andra. Krav på jobb och tillräcklig inkomst för att få en lägenhet i mer centrala lägen. Ingen bostadsförmedling. Det byggs villor i Angered men ack så få hyresrätter i Torslanda. Vem har råd att bo i en nybyggd lägenhet? Nu byggs det dessutom nästan inget alls. Boendetrappan från Angered har bland annat gått till Backa där ungdomsgäng läs killgäng nu bränner bilar. En mer blandad stad kräver faktiskt att även människor med många barn och låga inkomster bor spritt i alla stadsdelar. Det kräver stort politiskt mod och politisk styrning om det skall hända.

Kommer vi någonstans med bostadssegregationen.... ja då har vi privatskolesegregationen. Barn från olika samhällsklasser möts inte längre i skolan. Den lokala politikens möjlighet att styra den har borgerligheten norpat. Vi måste ta den tillbaka. Och satsningen på förskola och skola visst det satsas efter sociala kriterier i Göteborg när budgeten fördelas men det räcker inte till. Behoven är så stora.
Den statliga borgerliga satsningen på dessa områden verkar i första hand bestå av incitament till låginkomsttagare för att de skall vilja jobba. Konstig politik när jobben inte finns och konstig männiksosyn. Fattiga behöver bli ännu fattigare för att vilja jobba medan rika behöver bli rikare för att ja, kanske sluta jobba vid 60 och få tid för resor, golf och barnbarn.

Visst går det att göra något åt segregationen men inte med ökade klassklyftor och marknadsanpassning av skolor, bostadspolitiken, kollektivtrafiken osv.
Istället behövs tydliga politiska beslut om satsningar på ungarna i Angered, Backa och Tynnered.
Bygg bort bostadsbristen med en statlig och kommunal aktiv bostadspolitik för fler hyresrätter med rimliga hyror. Satsa på de ungdomar som inte fixat gymnasieskolan, fixa meningsfull utbildning och jobb till unga som riskerar att fastna i arbetslöshet. Lägg inte ner fritidsgården när ekonomin tryter.
Dialog, dialog, fler vuxna ute, samtala, samtala. Fältisar och närpoliser, föreningar ja allt detta är på gång. För visst måste det gå att få dessa killar att förstå att det inte blir fler fritidsgårdar för att de bränner ner småsyskonens. Vi vet redan att människor kan hinna dö om ambulans och räddningstjänst tvingas vänta på poliseskort.
Och ge dem inte rätt ....vi får bara jobb och fritidsgårdar när vi bränner och bråkar.

]]>