Vi är en liten delegation vänsterpartister som besöker Serafens äldreboende på Kungsholmen i Stockholm. Josefin Brink och jag från riksdagen och våra representanter i stadsdelsnämnden Reijo och Torun.

Jag har aldrig varit på ett så stort äldreboende; 176 boende, 17 avdelningar och över 200 anställda. Vi har valt att besöka Serafen för vi vill höra historien om hur en borgerligt styrd stadsdelsnämnd kunde få för sig att anta ett anbud från vårdbolaget Aleris som låg 10 % under nivån som den dåvarande utföraren Förenade Care ansåg att de inte kunde klara verksamheten på.

Ja vänsterpartiets representanter var tydliga när frågan var uppe:   ” V reserverade sig redan hösten 2006 mot beslutet att verksamheten skulle upphandlas och förordade drift i egen regi.  Med hänvisning till detta deltog vi inte i valet av entreprenör utan lämnade i stället en röstförklaring där vi bl.a. konstaterade att tre av fyra anbudsgivare som

kvalificerade sig till utvärderingen ansåg att ”de kan driva verksamheten med en reducerad personalstyrka jämfört med dagens bemanning.  Den nuvarande entreprenören anser att det behövs en utökning av antalet anställda.” Hur gick det sedan? Jo i maj 2007 beslutade borgarna att Aleris skulle överta driften från 2008 -02-01 till 2011-01-31 de var ju billigast

 Problemen började hopade sig redan sommaren 2008.  Det upptäcktes pass på demensenheterna utan personalbemanning.  Personalkontinuiteten blev mycket sämre.  Vikarier sms:ades in enligt principen ”först till kvarn”.   Alltfler incidenter och avvikelser resulterade i ökande missnöje bland personal , de boende och deras anhöriga.  På nämndens december-sammanträde deltog ett stort antal anställda, anhöriga och även några boende och stämningen var mycket hätsk.  Aleris hade ställt ultimata krav på den befintliga personalen att gå med på sänkt anställningsgrad som ytterligare ett sätt att minska personalkostnaderna.

Förvaltningens MAS gjorde en Lex Maria-anmälan på hela verksamheten påSerafen i jan 2009 och på januari nämnden sade en enig nämnd upp avtalet med Aleris fr.o.m. 2009-04-01 och verksamheten togs över i egen regi. 

 Vi träffar äldreomsorgschefen och cheferna på detta stora boende. Nu har verksamheten varit i kommunal regi i c:a 1 år. Vi fick nästan börja från början med att reda upp i ett fullkomligt kaos berättar de. 70 av 210 tjänster var vakanta. Personalen jobbade lite varstans runt om i huset. Strukturer och rutiner saknades. Bara 42% av personalen har rätt gymnasieutbildning för sitt jobb, omvårdnadsprogrammet.

Vi har fått bygga upp verksamheten på nytt, anställa personal, börja med arbetsplatsträffar, bygga upp rutiner, arbeta med kontaktmannaskap. Naturligtvis har vi fått anställa mer personal och höja sysselsättningsgraden Aleris sänkte. Vi pratar om de boendes möjlighet att påverka sin vardag och vilka aktiviteter som finns. Vi är på väg, säger cheferna, men vi har haft mycket att göra med att bara få verksamheten att fungera. Nu vill få möjlighet att utveckla verksamheten i lugn och ro.

Sedan besöker vi varsin avdelning och pratar med personalen. De är glada över att vara tillbaka i kommunen och fått tillbaka den tid det var anställda på. Vi har ju alldeles för låg lön ändå säger de.

Jag talar med en rullstolsburen kvinna som har mycket bestämda åsikter. Nej säger hon jag kan inte välja när jag vill lägga mig. Förut var det halv 8 men nu kan jag vara uppe till halv 9 och jag skulle vilja ha möjlighet att komma ut på stan och handla någon gång. Så slutar hon, bra att du pratar med oss det brukar inga politiker göra. De pratar bara med personalen.

• Föregående inlägg: Det är hög tid att ta våld mot äldre kvinnor på allvar Maria Larsson!!
• Nästa inlägg: Interpellationsdebatt med Maria Larsson 2009/10:230 om Hemtjänsttaxor