Arkiv för ‘Välfärd’ kategori

« Äldre poster

Svagt Maria Larsson

9 september, 2010

Maria Larsson har två lösningar i debatten om den allt för låga bemanningen på demensboende. För det första; undersköterskorna får mer pengar över på grund av alliansens skattesänkningar. På vilket sätt detta ger mer personal framgår inte. Inte så konstigt det ger istället mindre resuser till äldreomsorgen och självklart så skall undersköterskan varken bli sjuk, arbetslös eller behöva betala hög avgift till a-kassan om det hela skall gå med plus.

För det andra; socialstyrelsen skall intensifiera tillsynen. Det kan självklart sätta tryck på enskilda kommuner men ger inte ett rött öre till kommunerna för att öka bemanningen i äldreomsorgen.

Det finns inga genväger. Jag säger som, Anna, personal i äldreomsorgen och deltagare i Debatt. Jag betalar hellre lite mer i skatt om jag får fler arbetskamrater. Annars var det Anna Bäsén,  som hade bästa inläggen. Visst går det att ta fram förslag på bemanning. Det är redan gjort av Äldrecentrum i Stockholm. Men en sak hade Anna fel i. Vi skall inte ta fram riktlinjer för minimibemanning utan för en god äldreomsorg.

Till slut det finns bara en lösning för mer personal den heter mer resurser till äldreomsorgen istället för fortsatta skattesänkningar.

Inga kommentarer »

Postat iVälfärd, äldreomsrog

Tags:

Dags att sätta ner fötterna när det gäller bemanningen i äldreomsorgen

8 september, 2010

Jag har just tittat färdigt på Uppdrag granskning om oacceptabla förhållanden på demensboende i Piteå. Starkt av de kvinnor i Piteås äldreomsorg som gjort detta program möjligt.

Exemplet Piteå visade tydligt att det inte går att dra ner på äldreomsorgens personal utan att kvalitén drabbas och att det finns en  gräns där äldre människor far direkt  illa. Självklart går det inte att ha en enda personal på kvällen som skall ta hand om åtta svårt demenssjuka personer och det är horribelt att de skall vara ensamma större delen av natten när de flesta av dem inte har förmåga att kalla på hjälp.

Människors närvaro och omsorg kan inte ersättas av larm och  larmmattor. Det känns ännu viktigare nu att fortsätta vår kamp för mer personal i äldreomsorgen och mer resuser till välfärden.

Jag har länge tyckt som socialstyrelsens i kvällens Uppdrag granskning, att är alldeles för komplicerat att fastställa nationella riktlinjer för hur en lämplig bemanning skall vara i äldreomsorgen, det ser så olika ut lokalt. Att vi skulle riskera att få förslaget till bemanning som tak istället för golv? Jag har ändrat mig. Det är dags att politiken sätter ner fötterna. Personaltätheten i äldreomsorgen kan inte vara hur låg som helst. Vi skall inte fastställa riktlinjerna för en miniminivå, vi skall fastställa riktlinjer för en god äldreomsorg. För vilken personaltäthet det behövs för att personalen skall kunna låta de äldre följa sin egen dygnsrytm, ha tid för varje enskild person och tid för gemensamma aktiviteter. Ha tid att följa de som vill utomhus och tillräcklig tid för att hjälpa alla vid måltider.

Vi skall ta ett politiskt ansvar för kvaliteten i äldreomsorgen och inte tro att ansvariga chefer kan trolla med knäna med för lite resuser. Äldrecentrum i Stockholm har också i sin rapport om lämplig bemanning i demensvården visat att det går och att det inte är överdrivet svårt. I deras förslag är det t.ex två stycken personal på kvällen att jämföra med Piteåexemplets en. Finns det tydliga riktlinjer så har kommunerna något att jämföra sig emot och en varningsklocka som låter när de hamnar under riktlinjerna. Med dagens bantade bemanning i flera kommuner får nog risken att en riktlinje drar ner bemanning betraktas som liten. Sorgerligt nog.

Inga kommentarer »

Postat iVälfärd, äldreomsrog

Tags:

Borgarna knycker vänsterns ord men behåller högerpolitik

26 augusti, 2010

 

Idag har borgarna presenterat sitt valmanifest. Många vackra ord, ja i vissa stycken tror man sig läsa ett v-flygblad. Vård och omsorg skall vara efter behov och inte påverkas av kön eller plånbokens tjocklek. Sverige skall hållas ihop.

Men orden bedrar. Försämringarna av sjukförsäkring och a-kassa består. De ingår tydligen inte i välfärdens kärna Bostadsbristen skall åtgärdas med att göra det lättare att hyra ut privatbostäder. Fortsätta skattesänkningar aviseras. Trots att det är högst tvivelaktigt att det leder till fler jobb.

Har inte alla kommuner infört privatisering av äldreomsorgen 2014 så hotas med lagstiftning. Lagen om valfrihet skall då bli obligatorisk. Självklart är inte heltid i äldreomsorgen något borgarna tar upp, istället skall de införa starta eget bidrag. Rut-bidraget blir självklart kvar och äldre som verkligen inte kan städa själva kan få fortsätta att betala 300 kronor i timmen för hemtjänsten medan Rut-kunderna kommer undan med 150-180 kronor.

Klyftorna kommer att öka och vår gemensamma egendom att säljas ut. Det är dags att byta regering och politik.

Inga kommentarer »

Postat iVälfärd, allmänpolitik, socialpolitik, äldreomsrog

Tags:

Vården måste fungera för de som bäst behöver den

25 juli, 2010

De flesta av sjukvårdens patienter är äldre människor, ofta med flera olika sjukdomar. Men sjukvården har inte anpassat sin organisation utifrån dem. Alltför ofta ser var och en till sin specialitet. Ingen tar helhetsansvaret. Mitt i detta hamnar den sjuka, sköra äldre kvinnan eller mannen och deras anhöriga mellan stolarna. Utifrån egen pågående erfarenhet så behövs det förändringar både på kort och lång sikt.

Det är inte rimligt att äldre sköra sjuka äldre får vänta på akutintagen timmevis. Det är inte dit

de skall hänvisas när blir sämre och det inte fungerar hemma utan att något akut hänt. Istället måste det bli självklart att hemsjukvårdens eller vårdcentralens läkare kan göra direktinskrivning på t.ex äldrevårdsenhet/geriatrisk avdelning som sedan samordnar vidare utredning och behov av andra specialister. Det är inte heller rimligt att få rådet att det måste finnas påstridiga anhöriga med den äldre till akuten för att det skall fungera.

Det måste också finnas och tas ett tydligt samordnings och helhetsansvar för den äldre sjuke. Det stödet fick inte vi, utan vi fick ta en massa kontakter och söka information själva. Hur fungerar det då för de som inte har anhöriga som kan göra de insatserna?

Allt fler svårt sjuka och sköra äldre vårdas idag i sitt hem med hjälp av hemtjänst, hemsjukvård och anhöriga. Jag ofta bygger det på att det finns en partner i hemmet och stöd från barn eller andra nära. För att det skall fungera krävs tillräckliga resurser och kompetens  hos hemtjänst, hemsjukvård och direkt möjlighet till plats på trygghetsplats eller korttidsplats. När orken sviktar finns inga marginaler och när någon är mycket dålig kan det inte vara hur många som helst som kommer. 

När sköra sjuka inte orkar ta sig till läkaren måste läkaren komma till patienterna. När det blir en pärs att bara ta sig till vårdcentralen skall man slippa det och det kan inte vara rimligt att istället hänvisas till akuten. Det måste vara normalt att läkare kan göra hembesök, inte ett undantag. 

Information och stöd till anhöriga skall fungera och det måste finnas en struktur för hur det skall gå till. Hur vi fick vår information var egentligen ett skolexempel på hur det inte skall vara. En sköterska (vikarie?) som visade journalen och som av stress eller okunskap hävdade att en progressiv utveckling innebar tillbakagång och lovade be läkaren kontakta oss. En överläkare som verkade undvika ringa anhöriga. En rar AT läkare som gjorde sitt bästa men titta i golvet halva tiden. Jag skulle velat ha en tydlig skriftlig information i handen om vad som gäller. 

Jag har funderat mycket på bemötande. Många har varit rara, tillmötesgående och empatiska. Men alltför mycket brister i bemötande. Det gäller personal som genast går i försvar. Det gäller en överhurtig ton, båda kan vara utslag för osäkerhet. Det gäller brist på information. När patienttelefonen togs bort från vår anhörige utan att vi fick besked blev vi både förbannade och ledsna. Den var livlinan att ringa ifrån och till mellan besöken. Ett gott bemötande och respekt för människor måste vara ett nödvändigt ständigt utvecklingsarbete i sjukvården.

Inga kommentarer »

Postat iPersonligt, Välfärd, socialpolitik, äldreomsrog

Tags:

DEBATT: Pensionärerna vill ha en rättvis skatt

24 juni, 2010

Debattartikel av mig om äldrepolitik som publucerades i GT 23 juni.

Replik på moderaterna Cecilia Widegren och Margareta B Kjellins artikel i GT 14/6 ”Rödgrön politik drabbar de äldre”.
Jag har de senaste månaderna deltagit i flera utfrågningar om äldrefrågor inför valet. En sak har varit gemensam.
Pensionärerna i vårt land vill ha en rättvis skatt. De vill inte betala mer än de som jobbar. Pension är uppskjuten lön, anser de, och det anser också vänsterpartiet. Skattens storlek skall vara kopplad till vilken inkomst man har, inte till om man är pensionär, sjuk, arbetslös, föräldraledig eller har ett arbete.
Vi rödgröna börjar med att minska klyftan mellan pensionärer och löntagare till hälften och vi lovar; den skall bort helt och hållet.

Däremot går vi inte till val på en skattesänkarpolitik. Tryggheten i att det finns en god äldreomsorg och en fungerande sjukvård är en av de viktigaste frågorna för väljarna.
Ekonomin är tuff i många stadsdelar och kommuner just nu. Det sparas inom äldreomsorgen när det istället behövs mer personal i hemtjänst och på äldreboenden.
Därför satsar vi rödgröna 12 miljarder mer än regeringen de närmsta två åren till kommuner och landsting/regioner. Vi kommer att fortsätta satsningen på fler anställda i äldreomsorgen. Jag vet att det behövs efter de diskussioner jag haft med personal och med äldre människor.

Många äldre behöver byta till en modern och tillgänglig bostad. De vill inte bli fångar i sina egna hem, i en allt för stor lägenhet eller ett hus de inte orkar sköta.
Byggandet av hyresrätter har så gott som avstannat under den borgerliga regeringen. Vi rödgröna är överens om att ändra på detta genom ett statligt investeringsstöd kopplat till klimatsmarta hus och en förhandlad rimlig hyra.
Trygghetsbostäder måste få en hyra på en nivå så att alla kan efterfråga dem. Även de med låga pensioner måste ha råd att bo bra.

Vänsterpartiet har länge drivit att äldre kvinnor och män skall ha inflytande över vilken hjälp de får från hemtjänsten och över sin vardag när de bor på äldreboende. Det arbete som inleddes när jag var kommunalråd har nu lett till beslut i Göteborgs fullmäktige. Inom de ramar de beviljats hemtjänst kan äldre själva påverka vad de vill använda tiden till.
Det är så; med ökat inflytande över vardagen, mer personal, ökad kontinuitet, rätt för par att bo ihop och goda arbetsvillkor med rätt till heltid för personalen vänsterpartiet vill utveckla äldreomsorgen.

Vi rödgröna satsar på jobben och välfärden sam- tidigt som vi vill minska de ekonomiska klyftorna. Fler jobb får vi genom att investera i fler bostäder och en utbyggd tåg och kollektivtrafik. Vi satsar på fler jobb i äldreomsorg, förskola, skola och sjukvård, på fler utbildningsplatser, grön omställning och bättre villkor för småföretagarna. Sam- tidigt är det nödvändigt att förbättra sjuk- och arbetslösförsäkringarna efter högeralliansen rejäla angrepp på sjuka och arbetslösa.
Jobbsatsningar, välfärd och ett solidariskt samhälle går att förena.

Eva Olofsson (V), riksdagsledamot för Göteborg och äldrepolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

<!–

–> 

Publicerad 23 juni 2010

Uppdaterad 23 juni 2010

URL till denna sida: http://gt.expressen.se/ledare/1.2037896/debatt-pensionarerna-vill-ha-en-rattvis-skatt

<!–

Inga kommentarer »

Postat iRödgrön politik, Välfärd, allmänpolitik, bostadspolitik, äldreomsrog

Tags:

Mår illa av Reinfeldts människosyn

16 juni, 2010

Igår var jag på tidningen Socionomens seminarium och idag lyssnar jag på den pågående partiledardebatten. Skillnader i diskussionen kunde inte vara mer olika.

Igår fick vi beskrivningar bland annat av forskarna Tapio Salonen, Hans Svärd och Gunvor Andersson om hur klyftorna och segregationen ökar. Hur fattigdomens orsaker alltmer läggs på den enskilda människan och strukturella problem inte lyfts fram i debatten. Hur 618 barn vräkts trots en strategi från regeingen att inga barn skulle vräkas. Hans Svärd pekade på hur många insatser mot hemlöshet just blivit symbolpolitik. Hemlösheten har inte minskat. Barnfattigdomen har ökat rejält och barn drabbas speciellt  när de är små eftersom stimulans och föräldrar som orkar detta är så viktigt då. Pernilla Landin ,diakon i Fisksätra,berättade om den fattigdom hon möter i sitt arbete. Människor som inte har pengar till mat. Mediciner för livsviktiga sjukdomar de inte har råd att hämta ut. Barn som inte har råd att delta i idrott och utflykter och inte har något att ta hem kompisarna till. Barn som exkluderar sig själva. Socialsekretare från Rinkeby-Kista berättade om allt högre arbetsbelastning, striktare riktlinjer, mer kontroll samtidigt som det talas om att det skall finnas ett barnperspektiv.

Flera deltagare trodde inte att politikerna kände till denna verklighet. Tapio Salonen funderade på om politikerna vet att endast hälften av de arbetslösa täcks av A-kasseföräkringen. Det sista vet politikerna. Att fattigdom finns på den nivå som Pernilla Landin beskrev borde de flesta politiker veta. Frågan är om alla politiker förstår vad fattigdom innebär. Om de i sin vardag träffar människor som är fattiga.

Självklart handlar det om männiksosyn och politisk ideologi. Det blev så tydligt i dagens partiledardebatt. Arbetslinjen innebär enligt moderaterna att sjuka och arbetslösa skall känna av ordentligt att de inte jobbar. Att solidaritet innebär att vi avstår en del av vårt konsumtionsutrymme och betalar skatt därför att den som är sjuk  inte  inte skall råka ut för en ekonomisk katastrof. Att vi vill ha en bra sjukförsäkring och rehabilitering för att vi och våra nära och kära skall ha tryggheten att klara en sjukdom eller olycka utan att behöva gå från hus och hem . Att både satsa på jobb och ett solidariskt samhälle verkar inte finnas i alliansens värld. Vore jag socialliberal skulle jag känna mig ytterst hemlös.

Allra osmakligast blev det när Fredrik Reinfeldt ställde undersköterskan och busschauffören som har jobb mot deras jobbarkompisar som är sjuka eller arbetslösa. Lika osmaklig var Reinfeldts försök till flört med de kvinnliga välfärdsarbetarna. Här var det bara plånboksfrågorna som gällde. Skattesänkningar som ger undersköterskan mer i plåmboken var det enda Reinfeldt fått med sig på sina besök i verkligheten. När jag frågar anställda i äldreomsorgen vilken den viktigaste frågan är får jag 90% av gångerna svaret; att vi blir fler så vi kan få utrymme för samtalen , promenaderna, att se varje äldre människas behov. Istället får man i de flesta kommuner besparingar och nedskärningar. I äldreomsorgen, i skolan, i förskolan. Nej Reinfeldt högerpolitikens skattesänkningar där de rika fått mest gynnar inte välfärdens kvinnor. De känner verkligheten in på bara skinnet. Det vet att välfärden inte är skyddad från besparingar. det vet att de behöver vara fler för barnens, elvernas och de äldres skull. Men också för sin egen. Att lämna sitt arbete och veta att man inte räckt till när man arbetar med barn och sköra gamla det sätter sig i magen och själen.

Så nästa gång du hör Reinfeldt säga ordet solidaritet bli misstänksam. Läs partiledardebatten på riksdagens hemsida och fundera över vilken människosyn som varje parti har och vilket samhälle du vill ha. Till er som var på seminariet igår, det behövs strukturella reformer och en frisk socialpolitisk debatt som inte bygger på kontroll och piska och gammalt fattigvårdstänkande. Ni hade så rätt som pekade på hur allt detta ökat de senasre åren. Här har vi  vänstern också ett ansvar att föra den debatten. Den uppgift vi gemensamt tagit på oss i den rödgröna vår motionen att minska de ekonomiska klyftorna, att minska fattigdomen den är vår gemensamma stora utmaning.

Inga kommentarer »

Postat iOkategoriserad, Rödgrön politik, Välfärd, allmänpolitik, socialpolitik

Tags:

KD ett parti med välviljans våta filt eller ett för verklighetens folk?

26 maj, 2010

Jag blir allt mer konfunderad över KD. Göran Hägglund är en trevlig prick men i somras i Almedalen försökte han göra en Ny demokrati piruett. Antiintellektuellt och demagogiskt hotade han med den hemska kultureliten som förstörde livet för vanligt folk. Sedan är Göran Hägglund ingen Bert Karlsson så det blev liksom inget av det.

Nu skall en valplattform antas och Kd  markera att poltiken skall minsann ha så lite utrymme som möjligt. Ska bli intressant att se om Görans brist på kakätande när han höll GI diet och skulle samtala vid köksborden i Södertälje  skall följas av något försök till att importera den amerikanska kristna högerns teparty rörelse hit. Och vad skall de ha istället för kakorna?

Självkritiskt hävdar kd:s grupppledare Stefan Attefall att kd måste sluta med curlingstaten. Välviljans våta filt lägger si g över landet. Ett exempel är fixar-Malte.  Ursäkta vad har KD med att göra att lokala moderatledaren i Höganäs lanserade något bra. Äldre männsikor skulle kunna få praktisk hjälp med sådant de inte längre klarade själva som att byta glödlampor, byta gardiner, flytta tunga saker. Detta i förebyggande syfte. Brutna lårben och armar både försämrar livskvaliteten och är dyrt för sjukvården och hemtjänsten. Förra regeringen öppnade för kommunerna att kunna inrätta tjänsterna om de ville utan att bryta mot kommunallagens likabehandling. Många kommuner har nu fixartjänster som också ser över säkerheten och kommer med tips hur den blir bättre i hemmet.

Skall verkligen kd hålla sig kvar i riksdagen genom att angripade populära fixartjänsterna alltmedan staten nu också skall tvinga kommunerna marknadsanpassa äldromsorgen till fromma för vårdbolagen. Är det verkligen det vår äldreminister Maria Larsson vill gå till historien som. För de är väl som vanligt den viktiga resursen anhöriga som skall rycka in även om de bor 50 mil bort.

2 kommentarer »

Postat iVälfärd, allmänpolitik, äldreomsrog

Anhöriga är inte rersurser – det handlar om våra viktigaste relationer

25 maj, 2010

Så kan man sammanfatta forskaren Anna Whitakers föreläsning om anhöriga på äldreboende på anhörigriksdagen i Varberg 18-19 maj. Anna höll en mycket bra föreläsning om hur svårt det kan vara att vara nära anhörig till någon som bor på äldreboende.

Äldreboendet är en institution påpekade hon, det är samtidigt en arbetsplats och den boende äldre kvinnan/mannens hem. Anhörigas kontakter är så viktiga även när personalen tycker att de inte kommer tillräckligt ofta eller stannar tillräckligt länge. Ibland hör man talessättet de bästa anhöriga är de som inte finns. Reagera och ta reda på vad en sådan jargong står för.

Vad är det egentligen anhöriga gör, fortsatte Anna. Jo det samtalar med sin anhöriga, har ofta ritualer som att gå till cafét vid besök, pysslar och småplockar. Det innebär ofta kroppskontakt, att bekräfta och göra mamma fin och att prata om det som varit och det som händer. Allt detta innebär flera viktiga saker: att bekräfta och se den anhörige, att hålla relationen levande och hjälpa till att uppehålla identitet och sammanhang.   Så underskatta aldrig anhörigas besök och det de bidrar med.

Anhöriga behöver stöd. Det är ofta svårt och smärtsamt att följa sina anhöriga den sista tiden. Information och delaktighet är viktigt. Att kunna veta vad som händer men ens nära. Att alltid känna sig välkommen. Se den anhörige som en egen person och ta reda på vad han/ hon önskar. Se till att det finns ett stöd efter bortgången.

Att äldreomsorgen fungerar bra. Att veta att ens närstående har det tryggt och bra och blir respekterade och väl bemötta det är det viktigaste anhörigstödet, fortsatte Anna. Hon avslutade med att citera en kvinna vars mor bodde på demensboende.  ” Jag kommer inte hit för att min mamma behöver mig. Hon får bra hjälp här och hon känner knappt igen mig. Jag kommer hit för jag behöver min mamma, sa kvinnan.”

Så sluta se anhöriga som resurser. Att vara anhörig handlar om relationer. Relationer som vi haft hela livet som ofta är bra men ibland dåliga och det handlar om några av de viktigaste relationer vi har i livet.

 Anna Whitaker är lektor och forskare vid Institutet för forskning om äldre och åldrande, Linköpings universitet samt på Institutionenför socialt arbete vid Ersta Sköndal högskola.

 

1 kommentar »

Postat iVälfärd, socialpolitik, äldreomsrog

Tags:

Lyckåsa – en äldreomsorg som jag vill ha den

12 maj, 2010

Lite stressade kommer vi till Lyckåsa demenscentrum i Bjärnum utanför Hässleholm.  Resan från Lund tog lite längre tid en beräknat. En enplansbyggnad med blommande körsbärsträd utanför och i hagarna bakom går långhåriga highlands kor och betar.

Vi känner oss genast lugna och glada när enhetschefen Aja Pettersson säger att det har ingen betydelse att ni blev lite sena ni är så välkomna hit. Lyckåsa är ett demenscentrum med 30 kortids, växelvårds och avlastningsplatser för demenssjuka och dessutom en dagverksamhet måndag  till fredag.  Hela stämningen präglas av att att här arbetar vi flexibelt utifrån de äldres och anhörigas önskemål.

Först fastnar vi med kocken Nicklas men måste fånga upp vårdhundarna, två fins golden retrivers, innan de går hem. Den ena, en fin tik, går på vårdhundsutbildning. Den betalar kommunen liksom den fördyrning som hundens ökade värde ger på försäkringen. Annars ägs och sköts hundarna av sin matte som har ett brinnande intresse att förena sitt arbete på dagverksamheten och sitt hundintresse. Hundarna är mycket uppskattade och många demenssjuka blir lugna och glada av att ha dem nära och kela med dem. Vi får höra berättelsen om den svårt demenssjuke man som fått allt svårare att kommunicera och röra sig som log med hela ansiktet mot hunden  och som med lite hjälp klarade rörelsen att klappa och kela med hunden. De är nästan aldrig någon äldre som är allergisk. Vi sätter upp skyltar att vi har hundarna här så att alla vet och tar hänsyn till de som är hundrädda.

När man besöker Lyckåsa måste man prata mat med Nicklas. Restaurangägaren och kocken som  valde att kunna kombinera jobb och att vara småbarnsförälder i stället för att jobba nästan alla dygnets vakna timmar. När man driver restaurang så är ju bra råvaror grunden det har jag tagit med hit, säger Nicklas, liksom den logistik vi har i restaurangbranchen. Nu satsas det på råvaror i stället för halvfabrikat. Det mesta brödet och kaffebrödet bakar man själv. Nu är det också på gång att deg och jäsning av bröd förbereds i köket för att sedan gräddas på enheterna så att doften av nybakat sprids. Vi får också en liten föreläsning om hur viktigt det är med att använda alla smakar, inte bara salt och peppar. Äldre människor skall känna alla smakerna, vi använder alla sorts kryddor också chili och så berättar Nicklas om vitvinsdunken han beställer för att laga riktigt goda såser. Inget pulver här inte.

Tidigare på Dagen var vi på Caremas äldreboende Österbo och det kommunala Brunnsbolyckan i Lund. På Österbo har man gått över till Daffsgårds vakumförpackade mat. Vi ser förpackningarna i Kylen och blir inte direkt sugna. Men maten vi fick från centralköket var så dålig den här är bättre, säger chefen, det är flexibelt vi kan själva lägga upp mattiderna och sedan doftar det gott i köket när vi värmer maten. Jag misstänker att det som helhet inte blir dyrare heller snarare tvärtom. På Brunnsbolyckan skall man snart bli ett kommunalt pilotprojekt med samma mat. Pricis när vi är på väg ut fångar vi upp beskedet att det kommunala boendet inte är välkomna till studiebesök på det privata Carema. En illustration till när samarbete och utbyte av erfarenheter får ge vika för konkurrensintressen??

2 kommentarer »

Postat iVälfärd, äldreomsrog

Tags:

Det rödgröna självförtroendet växer

4 maj, 2010

Det kändes på första maj, det kändes igår när vi rödgröna, på tror jag 27 ställen, presenterade den gemensamma rödgröna vårbudgeten. Det märktes när Östros och Borg debatterade och när Mona Sahlin mötte Fredrik Reinfeldt. Och det kändes inte minst på vårt gemensamma rödgröna gruppmöte idag i riksdagens första kammarsal. Humöret var på topp. Nu går det inte längre att snacka om att det inte finns någon gemensam politik och att de aldrig kommer att komma överens. Nu är det borgarna som är svaret skyldiga: Vad vill de göra nästa mandatperiod när det gäller klimatkrisen. välfärden, jobben, bostadsbristen osv. Nu låter borgarna som de är i opposition och inte i regeringsställning.

Viktigast av allt känns det att vi gemensamt skall klara jobben och den gröna omställningen samtidigt som vi skall minska klyftorna i Sverige och åtgärda den bristande jämställdheten mellan kvinnor och män. En stor och viktigt utmaning. För klyftorna ökade också innan den borgerliga regeringen. 

Det riktigt kändes i första maj tåget i Göteborg. Vi var många som vill byta regering. I vänsterpartiets tåg var vi många i alla åldrar men antalet unga människor var markant. Igår var jag i Halmstad och presenterade den rödgröna vårmotionen tillsammans med  s riksdagsledamoten Hans Hoff och mp:s Agneta Börjesson.

Efteråt var det pensionärsutfrågning av riksdagspartierna. PRO, kommunals pensionärer och RPG hade slagit sig ihop. Applåderna hamnade på den röda v och s sidan (mp var inte med). Skatt beroende på inkomst inte på om man är penionär, arbetslös eller har ett arbete  är inte bara fråga om pengar i plånboken. Det handlar  lika mycket om männiksosyn och vilket samhälle vi vill ha. Ett där klyftorna växer eller ett där vi håller ihop.

1 kommentar »

Postat iRödgrön politik, Välfärd, allmänpolitik

Tags: