Det kändes på första maj, det kändes igår när vi rödgröna, på tror jag 27 ställen, presenterade den gemensamma rödgröna vårbudgeten. Det märktes när Östros och Borg debatterade och när Mona Sahlin mötte Fredrik Reinfeldt. Och det kändes inte minst på vårt gemensamma rödgröna gruppmöte idag i riksdagens första kammarsal. Humöret var på topp. Nu går det inte längre att snacka om att det inte finns någon gemensam politik och att de aldrig kommer att komma överens. Nu är det borgarna som är svaret skyldiga: Vad vill de göra nästa mandatperiod när det gäller klimatkrisen. välfärden, jobben, bostadsbristen osv. Nu låter borgarna som de är i opposition och inte i regeringsställning.
Viktigast av allt känns det att vi gemensamt skall klara jobben och den gröna omställningen samtidigt som vi skall minska klyftorna i Sverige och åtgärda den bristande jämställdheten mellan kvinnor och män. En stor och viktigt utmaning. För klyftorna ökade också innan den borgerliga regeringen.
Det riktigt kändes i första maj tåget i Göteborg. Vi var många som vill byta regering. I vänsterpartiets tåg var vi många i alla åldrar men antalet unga människor var markant. Igår var jag i Halmstad och presenterade den rödgröna vårmotionen tillsammans med s riksdagsledamoten Hans Hoff och mp:s Agneta Börjesson.
Efteråt var det pensionärsutfrågning av riksdagspartierna. PRO, kommunals pensionärer och RPG hade slagit sig ihop. Applåderna hamnade på den röda v och s sidan (mp var inte med). Skatt beroende på inkomst inte på om man är penionär, arbetslös eller har ett arbete är inte bara fråga om pengar i plånboken. Det handlar lika mycket om männiksosyn och vilket samhälle vi vill ha. Ett där klyftorna växer eller ett där vi håller ihop.